Det går bra nu
För fjärde gången fick vi åka hem igen…
Blir alltid uppgiven och vill ba grina.
Idag var jag ändå lite redo på att få bli kvar. Det är ändå 8 dagar efter BF, och trodde/hoppades ju någonstans att det skulle vara lite förberett i kroppen.
Speciellt efter igår när jag tyckte att jag känt av en del. Men det var ju helt oförändrat sedan förra veckan 🤯
När vi satt och väntade på läkaren efter EKGt, så kände jag mig faktiskt lite nervös.
Jag vet ju att nu är det ju liksom, närsomhelst. Närsomhelst så kommer det att dra igång och den där outhärdliga smärtan väntar.
Satt även och tänkte på alla människor som klarar av en förlossning varje dag. Och JAG har ju klarat av det tre gånger innan.
Men ändå. Den där smärtan!
Minns så väl från förlossningen med Lexie, när jag låg där och tryckte masken hårt i fejan och hade så förbaskat ont.
Samtidigt stod barnmorskan, uskan och Janne och pratade om att solen började gå upp 😂
Självaste påskafton.
En ny tid blir det på fredag igen. Det var en annan tjej som var på någon bedömning samtidigt. Till henne sa de att hon snart skulle få komma ner på förlossningen.
Men vi fick åka hem, för fjärde gången.
Kommer jag ens att få bli igångsatt? Hinner de ens sätta edan? 😫😭
Orkar inte….
Tillråga på att det kan ske närsomhelst, så har Lexie blivit sjuk. Väldigt mammig är hon också. Hoppas att hon blir bra snabbt och att vi åker in på fredag som planerat.
Allt blir så mycket enklare att planera då. Våra föräldrar (och Camilla) är ju guld just nu. De ställer upp, har jour osv ❤️
Är så tacksam för all hjälp vi får.
Jag verkar ju i alla fall vara av den sorten att jag är gravid lite extra länge. Har ju varit så här med alla barn nu 🙈😂
Men det här är sista barnet. Det här gör jag inte om igen. Fyfasen. Värsta graviditeten någonsin!
Hur som helst… Ernst på tv ikväll och så får det nog bli lite té till det.
Önskar er en fin kväll! Och så får vi la se när det blir en bebis 🙃