Hej på er!
Hoppas att det är bra med er. Jag har dragit på mig någon förkylning. Det är nog Nellie som har smittat mig, hon började igår och var hängig. Kände redan igår att det började på att kännas lite tungt i kroppen, så jag passade på att fixa efterrätten till nyårsafton, om jag skulle må sämre idag. Men det funkar, och så skönt att ha det klart :-)
MEN, som sagt -9,5 kilo. Det är ju helt galet. Snart är jag där, vid ett av mina säkert, tre delmål (hittills) sedan jag började.
Jag räknar från 1 oktober. Så snart har jag hållit på i tre månader, och är sååå HIMLA NÄRA MINUS 10 KILO. Ingen är mer glad över detta än jag, såklart!
Tänk ändå, 10 kilo.
Jag har ju, ända sedan Kevin kom (fyra år sedan) velat gå ner kilona som jag la på mig medan han bakades i ugnen. Men det har väl liksom inte varit tid för det. Viljan har ju definitivt funnits där hela tiden.
Jag har ju en bild av att det ska vara som sommaren 2010, men det är snart åtta år sedan och två barn har blivit till sedan dess. Så den tanken är väl egentligen inte helt realistisk, mer idealisk. Man får ta det som det kommer, tror jag, och känna efter och upptäcka vad som gör mig "nöjd".
Hur som helst. Jag vet inte hur många gånger jag har försökt de fyra senaste åren. Det har gått skit. Till varje nyår har man tänkt att NÄSTA ÅR, det blir mitt år, det är då jag går ner alla kilona.
Inte då :roll:
Men jag tror att jag har lite som sporrar mig. Dels, att vi gifter oss om mindre än 200 dagar (iiiiih) :-D och dels rädslan för att bli sjuk. Diabetes, hjärt- och kärlsjukdomar. Jag är livrädd för att bli sjuk. Nu kan jag kanske dra ner på riskerna för just det, med förhoppningsvis några procent.
Och så är jag nog mogen för det här nu. Tiden är inne, nu är det dags :-) Dessutom så känns det som att jag har ett helt annat tänk nu. Det känns bra det här.
SNART - 10 KILO
